Av tro, till tro
Jag besökte SVERIGE TILLBER JESUS som gick av stapeln den 8 augusti i år. Jag och några till var där och delade ut tidningen Midnattsropet och fick då möta både gamla och nya bekantskaper. Det var underbart att möta syskon som har en längtan efter mer av Jesus.
På vägen dit mötte jag en man med ursprung i mellanöstern. Han är kristen, men frågade lite fundersamt hur jag tycker vi ska göra med alla hans “kusiner” som vill införa sharialagar här. En lite oväntad fråga såklart, men ändå en sådan som jag tror många kämpar med. Vi ser ju hur migrationen har ökat, och såklart påverkar det demografin i samhället. Fler med annan kultur, andra sedvänjor och traditioner, och inte minst religion. De politiska partierna tar föga förvånande vara på tillfället och siktar in sig på folkets osäkerhet med sin retorik. Allt för att vinna röster.
Men vad är då svaret? Vad menar jag att vi ska göra? Än viktigare, vad menar Bibeln att vi ska göra? Vad menar församlingens uppdragsgivare? Är svaret partipolitik? Något annat?
Jag vill påstå att svaret på frågan definitivt inte är partipolitik. Som uppvuxen inom Maranata kanske jag av de flesta klassas som mer eller mindre hjärntvättad i dessa frågor… så låt oss gå till Bibeln. Vad säger den?
Sveriges framtid?
För det första så har alla riken på jorden ett bäst-före-datum. Då vi läser ex. Daniel 2 och 7 blir det väldigt uppenbart. Det kommer en dag då dom ska hållas. Jesus kommer för att döma världen i rättfärdighet. De riken som vi nu ser på jorden, inklusive du gamla, du fria, Sverige, kommer förr eller senare möta sitt slut. Det finns ETT rike som kommer att bestå, och det är Guds rike som är överlämnat åt Människosonen. Då Jesus mötte fiendskapen och lärjungarna ville ta till svärd sa han “Mitt rike är INTE av den här världen …” Det finns ett rike, ett högst verkligt sådant, men det hör inte till den här världsordningen.
Men ändå. Jag är enormt tacksam till Gud för allt han gett mig, inklusive de förmåner det inneburit att få växa upp i Sverige, i fred. Det är långt ifrån alla förunnat. Dock så är det ett land byggt på en grund som när stormen väl kommer, inte kommer att bestå provet. Det finns bara ett rike, och en grund som gör det. Klippan Kristus.
Förbjuder oss Bibeln att syssla med politik? Nej, det tror jag inte, men det finns varningar. Det vi är med och bygger på blir lätt något vi förälskar oss i. Det blir en skatt som binder våra hjärtan här på jorden, när våra hjärtan egentligen bör vara bundna i himlen, vid vår brudgum.
Evangelium kontra fanatism?
Jag svarade mannen att jag menar att vi bör predika evangelium för dessa personer som vill införa Sharia. Han kontrade med att dessa personer är fanatiker, att det inte finns något som kan ändra deras inställning. Jag blev påmind om en annan fanatiker. En som andades hot och mordlust mot Guds församling. Han var djupt insatt i skrifterna, och visste minsann vad han trodde på, och vad som behövde göras.
Sannolikt fanns det inte en enda då levande predikant eller debattör som hade kunnat övertyga Saulus om att han behövde omvända sig. Men ändå skedde det. Paulus fick ett möte med en levande Jesus, och kapitulerade. Jag tror, och är övertygad om att det som är omöjligt för mänsklig vishet, det är möjligt för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.
Vårt ansvar
Här kommer vårt ansvar in. Gud har gett församlingen kolossala maktmedel. Församlingen är bärare av Guds helige ande här i tiden. Dessutom har vi tillträde till Guds, himmelen och jordens skapare, tron. Vi kan tala med honom som sade och det vart. Jag tror tyvärr att vi många gånger glömmer bort detta. Istället blir vi upptagna av allehanda, i sammanhanget petitesser. Saker som partipolitik. Byggandet av vår tillvaro. Kampen för att få ett tryggt och välordnat liv. Saker som visserligen inte per definition behöver vara dåliga, men som ändå tar tid och kraft från det som är bäst, nämligen Guds rike.
I Markus 2 läser vi om en händelse som jag tycker belyser vad vår uppgift är på ett speciellt sätt. Jesus satt inne i ett hus och predikade, och runt omkring honom i och utanför huset var det fullt med folk. Inget konstigt eller ovanligt med det. Och så fanns det en man som hade ett starkt behov av att möta Jesus. Han var lam och bars av fyra män. Det finns många detaljer som Bibeln utelämnar, t.ex. vem som först hade hört talas om Jesus, den lame eller någon av hans vänner? Men det verkar inte så viktigt. Vad Bibeln istället fokuserar på är hur de fyra männen gör något i tro.
De kunde inte själva hela den lame mannen, men de hade förstått att Jesus hade makt. Så de gjorde vad de kunde för att få mannen till Jesus. De visste sannolikt inte hur det hela skulle utspela sig, eller om Jesus skulle göra något alls. De visste bara att: “Nu gäller det! Jesus är här, och den här mannen behöver möta honom. Vad kan vi göra för att få till ett möte?” Och så tog de steg som vid första läsning kan ses som aningen extrema, men som ändå visade på en tro som ledde till att Jesus och mannen möttes. Två under skedde och minst ett liv förvandlades.
Är inte detta exakt vad vi som Kristi lärjungar är kallade till. Vi är inte kallade att göra det omöjliga, men att föra människor till honom som kan. Det kanske blir stökigt ibland då taken ska rivas, men när en människa får möte Jesus – och får ett helt nytt och förvandlat liv, då är det värt det.
Förvandlas till hans avbild
I Romarbrevet 12 skriver Paulus dessa allvarliga ord:
– “Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.”
Några kapitel tidigare i 8:29 läser vi att vi ska formas till hans sons avbild. I kapitel 12 förstår vi att det finns aktiva val att göra. Gud vill att vi ska bära fram våra kroppar som offer. Vad betyder det om inte att allt vi är, allt vi äger, ja hela vår existens ska överlåtas till honom. Vi blir helgade. Då finns det inte vare sig tid eller utrymme för våra egna privata lyckoriken längre. Istället formas vi till att få samma vilja och önskan som honom som köpt oss med sitt blod.
Jag är övertygad om att ifall Gud får 100% av en människas liv, kommer det att ske under som vi sällan skådat. Vad händer då om Gud får 100% av 1% av de människor som var med på Sverige tillber Jesus? Låt det ske Gud!
Daglig gemenskap
Det är underbart att mötas och lova Gud. Att upphöja Jesus – för han är värdig. Jag är dock helt säker på att de flesta är överens om att ingen människa kan överleva på en festmåltid om året. Vi behöver vårt dagliga bröd. Det kanske inte ser så märkvärdigt ut, men det är näring som är livsviktig för det andliga livet. Vi behöver daglig gemenskap runt Guds ord.
– “De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.” (Apg 2:42-47)
Tillbedjan utan uppehåll
Dessutom tror jag att vi behöver vi vara tillbedjare 24/7/365. Vår tillbedjan är inte först och främst något vi gör på speciella tider, eller under vissa former. Det är inte något som är begränsat till kyrkan eller möteslokalen. Nej, det är ett liv. Ett liv som kanaliserar det glada budskapet om hopp till en fallen värld. Tro och det skall ske.
– Dag och natt säger de utan uppehåll: “Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer.” Och när varelserna prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger: Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat." (Upp 4:8-11)